dagens fundering

Sitter och bläddrar igenom min gamla bilddagbok (!!) och inser hur många vänner man har gått förbi. Var fyra år sedan jag uppdaterade där och det har hänt SÅ mycket. Då hade jag ångest över gymnsievalet och idag sitter jag här som ett levande bevis på att allt löst sig. Men lite sorgligt och konstigt känns det att det är så fruktansvärt många man har tappat kontakten med under årens gång. När man hittar kommentarer som "vi ska ha tjejkvällar livet ut" och så sitter man här och inser hur annorlunda det blev. Jag menar Emelie som jag var sjuuukt tight med i nian, vi sa hejdå den där sista skolavslutningskvällen och sen har vi verkligen inte setts en enda gång. Att gå från bästies till att inte prata med varandra bara sådär? Inget bråk eller någonting utan bara punkt och så var det slut. Lustigt hur livet vänder så fort att man tappar människor på vägen. Det är förståeligt att man inte längre har kontakt med människor som man uppriktigt och konkret sa upp kontakten med. Har inte stött på allt för många energitjuvar men det är klart att det finns människor som, utan att nämna några namn, jag helt enkelt inte ville ha kvar i mitt liv. Och då är det så, men det är skillnad när man bara glider ifrån varandra och sagt men säkert blir som främlingar för varandra. Lustigt.
 
Men å andra sidan finns det människor man har kommit närmare igen efter en tid då man inte umgåtts särskilt mycket (emma och helen är klockrena exempel, hade jättelite kontakt under högstadiet och nu är de två av mina närmsta vänner). Så jag antar att man borde uppskatta det istället.
 
 
A long time ago...

Kommentarer
Emelie kjellstedt säger:

Har också funderat på varför det blev som de blev.
Du var min bästa vän och sen blev det bara punkt slut.
Det var verkligen inte tänkt så från min sida.
Bara att tänka tillbaka på tiden och vara glad för det man hade.
Vem vet vi kanske kommer träffas någon dag igen.
Hoppas att allt är bra med dig jenny och att det går bra med pluggandet.
Kämpa på! :)

Svar: Det var verkligen inget som jag hade planerat heller, vilket kanske framgick av blogginlägget. I början så tänkte jag på det ganska mycket och var nästan arg på dig för att jag inte förstod vad som hade hänt. Men efter ett tag insåg jag att det var ingen utav oss som gjorde något fel utan våra liv svängde åt olika håll helt enkelt. Men minnena kommer alltid finnas kvar, och (det låter klyschigt) men någon gång kanske våra vägar korsas igen. kanske jag får åtala dig för någonting om en 10 år eller så ;)
Vad gäller pluggandet så går det ganska bra, pepparpeppar jag hoppas att jag klarade den här tentan. Det ska jag göra, hoppas allt är bra med dig också! :)
Jenny Johansson

2014-01-18 | 00:38:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback