you're my sun when the rain is falling
Då ska jag dra resultatet av dagens stallvistelse och tävlande! Gick banan vid kvart över ett och hade lite beslutsångest om jag skulle satsa eller inte i omhoppningen. Sköt upp det problemet till senare. Flaggade första klassen och när en av ponnyerna red ramlade is ner från fönstren så det blev att hacka is när de gått ut! Då behövde jag ju inte vara höjdrädd längre när jag klättrat på sargen, 90cm är inget jämfört med det. Och Cissi höll visst på att ramla ner i ett hål haha. Man lär ha koll var man sätter fötterna där uppe! Efter det tog jag in Zabina. Fixade med henne och borstade och höll på ganska länge innan vi gick ut för att rida fram lite i det fina vädret.
Hon kändes fin och tog stöd av bettet på en gång, hon tyckte nog att det var skönt att få se något annat än ridhuset! Skrittade och travade igång först och sen tog jag en galopp innan vi skulle in. I vänster varv kändes det bra, lät henne rulla på ganska okomplicerat. Men det är klart att hon inte kan gå ut utan att bocka av sig lite, i höger varv small det. Men jag satt kvar och det var det jag lovat Pernilla så ;-) När vi gick in var jag rätt nervös kan jag säga så blev inte mycket till ridning utan checkade bara av så att jag kunde rida fram och ta tillbaka. Första framridningssprånget spände hon sig och taggade till innan hindret. Men förutom det hittade hon inte på något bus.
När det var vår tur så var jag skitnervig men innan jag visste ordet av det hade vi kommit runt banan. Blev lite dåliga avstånd ibland, helt mitt fel som var så nervös att jag inte red ultimat, men det fixar min tjej ändå! Omhoppningen gick också bra, beslutade mig i sista sekund för att ta ut svängarna fast hon kändes fin. Ville hellre ha en nolla och en stabil runda än att jag skulle egga upp både henne och mig, jag var fortfarande nervös. Och en dubbelnolla blev det, med en femteplacering på det trots att vi inte red några omhoppningssvängar! Så är mer än nöjd med våran 90 debut trots att jag är lite sur över att jag ska ha såna förbannade nerver att tragglas med. Men att vara hopprädd som tusan och ha klena nerver och trots det komma runt en bana med omhoppning när hindrena nästan är en meter och hästen är småknäpp. DET är jag stolt över mig själv för! Och så har jag nu en duk till åt min framtidssamling ;-)
Det är bara att kolla minen, inte precis min lugnaste stund. Men det värsta är att när det är över och banan är slut vill jag inget hellre än att hoppa igen för att det gick så bra. Konstig, jorå...
Hon kändes fin och tog stöd av bettet på en gång, hon tyckte nog att det var skönt att få se något annat än ridhuset! Skrittade och travade igång först och sen tog jag en galopp innan vi skulle in. I vänster varv kändes det bra, lät henne rulla på ganska okomplicerat. Men det är klart att hon inte kan gå ut utan att bocka av sig lite, i höger varv small det. Men jag satt kvar och det var det jag lovat Pernilla så ;-) När vi gick in var jag rätt nervös kan jag säga så blev inte mycket till ridning utan checkade bara av så att jag kunde rida fram och ta tillbaka. Första framridningssprånget spände hon sig och taggade till innan hindret. Men förutom det hittade hon inte på något bus.
När det var vår tur så var jag skitnervig men innan jag visste ordet av det hade vi kommit runt banan. Blev lite dåliga avstånd ibland, helt mitt fel som var så nervös att jag inte red ultimat, men det fixar min tjej ändå! Omhoppningen gick också bra, beslutade mig i sista sekund för att ta ut svängarna fast hon kändes fin. Ville hellre ha en nolla och en stabil runda än att jag skulle egga upp både henne och mig, jag var fortfarande nervös. Och en dubbelnolla blev det, med en femteplacering på det trots att vi inte red några omhoppningssvängar! Så är mer än nöjd med våran 90 debut trots att jag är lite sur över att jag ska ha såna förbannade nerver att tragglas med. Men att vara hopprädd som tusan och ha klena nerver och trots det komma runt en bana med omhoppning när hindrena nästan är en meter och hästen är småknäpp. DET är jag stolt över mig själv för! Och så har jag nu en duk till åt min framtidssamling ;-)
Det är bara att kolla minen, inte precis min lugnaste stund. Men det värsta är att när det är över och banan är slut vill jag inget hellre än att hoppa igen för att det gick så bra. Konstig, jorå...
Kommentarer
Trackback